I landet som aldrig brann brinner nu träden
Slutspelad. Sista föreställningen var 28 nov. Text och regi: Astrid Menasanch Tobieson.
Det var en gång… en skogvaktare som förlorade sin skog i en samhällsbrand. Men i
sagan är skogen aldrig bara skog och elden inte bara eld. Vad händer med
människan när hon förlorar det hon levt för, hoppats på och vårdat i generationer?
En rå saga om hur en samhällskris utnyttjas av dom som vet att bruka chocken på
rätt sätt.
”Så här ser det ut när en människa får nog. Först isar det i benen.
Sen isar det i tänderna. Sen blir synen klar.”
Astrid Menasanch Tobieson har tidigare skrivit och regisserat Men det skulle ni aldrig våga (Orionteatern) samt 100 barn (Fri Scen, Kulturhuset Stadsteatern). Hon är även en aktiv röst kring inskränkningarna av yttrandefriheten och demonstrationsrätten i Spanien.
Text och regi: Astrid Menasanch Tobieson
Medverkande: Anna-Karin Håkansson
Scenografi: Tone Aminda Gøytil Lund
Kostym/Mask: Linn Wara Ljud/Musik: Gustav Nordmark
Ljus/Teknik: Hannele Philipson
Producenter: Anna-Karin Domfors & Karin Lundqvist
Foto: Emanuel Schutt
Sagt om föreställningen:
“Det är lätt att bli fascinerad av den lyriska texten, med alla dess metaforiska plan.”Anna-Karin Håkansson, självklart kraftfull och som vanligt med enorm närvaro.”Uppsättningen är en särpräglad, eldfängd poetisk saga.” Lars Ring, SvD
“Hennes spel är skarpskuret men också ömsint.”Ekot rapporterar om vargars rörelse genom landet och vår berättare hakar på med glöd i blicken. I like!”Amelie Björck, Aftonbladet
“En poetisk saga om en skogbrand och en skogsvaktare, känsligt spelad av Anna-Karin Håkansson.”Menasanch Tobieson kan verkligen skriva laddad och levande dramatisk text som gestaltar snarare än undervisar.” Maria Edström, SR, Kulturnytt
“Så kommer Anna-Karin Håkansson in, hon som är hon, han och dem. Hon är den enda som syns men lyckas trolla fram fler än en handfull starka karaktärer ur ett om möjligt ännu starkare manus.” Madeleine Hammarström, Frihet
Dramalabbet 